När ett barn föds med Downs syndrom upplever många föräldrar att de befinner sig i en oväntad situation som är svår att anpassa sig till. Föräldrarna är då ofta fast beslutna om att deras barn ska få den absolut bästa professionella hjälp som finns, och kan då vara något skeptiska till sjukgymnastik som en behandlingsform. Sjukgymnastik bör man emellertid inte rynka på pannan åt, då det är en fungerande terapi för barn med Downs syndrom. Följande artikel ämnar därför förklara varför skeptiska föräldrar bör överväga sjukgymnastik för sitt barn. Också barn med Downs syndrom har glädje och nytta av att kunna gå och springa som alla andra barn.
Varför ska föräldrar investera tid och pengar i sjukgymnastik?
Barn med Downs syndrom utvecklas mycket långsammare än friska barn. Det tar t.ex. dubbelt så lång tid för ett barn med Downs syndrom att lära sig gå än ett normalt utvecklat barn. Vanligtvis börjar barn gå vid 12 månaders ålder, men för barn med Downs syndrom tar det alltså cirka 24 månader. En fördel med sjukgymnastik är att med dess hjälp kan ett barn med Downs syndrom gå själv redan vid 14 månaders ålder.
Varför tros sjukgymnastik vara en av de viktigaste terapiformerna i ett tidigt skede av Downs syndrom?
4 huvudfaktorer som påverkar mobiliteten hos barn med Downs syndrom:
”En del barn får endast milda symptom och tecken på hypotoni. Hypotoni blir vanligtvis bättre med tiden, även om det finns kvar till viss grad hela livet.”
1. Barn med Downs syndrom har ofta muskelhypotoni. Hypotoni syftar på hur spända vilande muskler är, vilket kontrolleras av hjärnan. Hos personer med Downs syndrom är spänningen i vilande muskler reducerad. Detta är lätt att lägga märke till hos bebisar med Downs syndrom, då de känns lealösa eller trasdocklika.
Lägger man bebisen på rygg faller huvudet med största sannolikhet åt sidan, och armarna och benen kommer ligga platt på golvet. Hypotoni yttrar sig dock olika hos varje barn drabbat av Downs syndrom. En del barn får endast milda symptom och tecken på hypotoni.
Hypotoni blir vanligtvis bättre med tiden, även om det finns kvar till viss grad hela livet. Låg muskelspänning gör det svårt att behärska motoriska färdigheter i större skala. Exempelvis kommer hypotoniska magmuskler göra det mycket svårt för barnet att hålla balansen stående. Barnet lär sig då att kompensera för detta genom att luta sig framåt mot exempelvis ett bord för stöd.
2. Barn med Downs syndrom tenderar att ha ökad ledrörlighet. Detta beror på att ligament som förbinder benen är lösare än hos friska människor. Lösa ligament märks särskilt tydligt i höften på barn med Downs syndrom, då deras ben intar en grodliknande position, med knäna mot marken då barnet ligger på rygg. När barnet senare börjar gå är han/hon ofta plattfotad, då ligamenten som stödjer fotvalvet är för lösa för att klara av det. Denna ökade löshet kan leda till ostabila leder och problem med att hålla balansen.
3. Barn med Downs syndrom har också minskad muskelstyrka. Detta kan emellertid förbättras effektivt med hjälp av sjukgymnastik. Att öka muskelstyrka är viktigt för att förhindra att barnet kompenserar med rörelser som är farliga i det långa loppet. Sjukgymnastik är då användbar för att träna upp barnets styrka.
4. Patienter med Downs syndrom har vanligtvis relativt korta armar och ben i förhållande till deras kroppslängd. Utvecklingsmässigt är det därför svårt för barnet att lära sig sitta, då barnet inte kan hålla i sig med sina händer utan att luta sig kraftigt framåt. Korta ben gör det svårt att ta sig upp på exempelvis en soffa eller upp för en trappa.
Syftet med sjukgymnastik är inte att skynda på dessa färdigheter, utan snarare att tackla de fyra problemen som diskuterats ovan. På så vis undviker man kompensatoriska rörelsemönster som på lång sikt har negativa konsekvenser. Det är nästan garanterat att ett barn med Downs syndrom som aldrig fått sjukgymnastik kommer utveckla följande kompensatoriska mönster:
- De står och går med sina höfter roterade utåt med ”hårda” knän och platta fötter.
- De sitter med böjd kroppshållning, med höfterna vridna bakåt.
- De utvecklar lordos (svankrygg) när de står. Detta är en hållning som gör att magen sticker ut och rycken är krökt i ländregionen.
Dessa mönster kan undvikas genom att lära ut optimala rörelsemönster med sjukgymnastik. Detta kommer även stärka barnets muskler som behövs för en korrekt hållning.
Det är viktigt att notera att sjukgymnastik också involverar långsiktig träning för föräldrarna. Att behärska motorik i större skala, såsom att rulla runt, sitta, krypa och gå är en stor utmaning i livet för barn med Downs syndrom. Föräldrar har möjligheten att lära sig arbeta tillsammans genom att hjälpa sitt barn med att övervinna diverse utmaningar.
Vidare är det lättare för dem att förstå hur barnet lär sig saker, och hur han/hon ser världen. Föräldrarna lär sig att det är lättare för barnet att förstå information i små mängder, och som är lätt att komma ihåg. Det viktigaste som föräldrarna bör förstå är att motivation är nyckeln till de bästa resultaten.
När man väljer sitt barns sjukgymnast bör man titta noga på hans/hennes erfarenhet av att arbeta med barn. Sjukgymnasten måste inte bara vara medveten om de normala utvecklingsstadierna hos ett friskt barn, utan måste också ha erfarenhet av arbete med utvecklingshandikappade barn.
Vidare måste han/hon förstå utvecklandet av kompensatoriska rörelsemönster, och kunna korrigera dem. När barnet lär sig gå måste sjukgymnasten hjälpa honom/henne att utveckla denna färdighet genom att lära ut de korrekta rörelsemönstren. Vid detta stadium är det rekommenderat att låta sitt barn umgås med andra barn, genom att låta honom/henne engagera sig i dans, gymnastik eller andra program som kan hjälpa barnet att öka sin styrka, balans och uthållighet.
